Hej igen.

Fan vad jag ballar ur på er såkallade vänner ibland. Skulle åkt till stan men nej det skulle inte gå för jag fick ursäkten:
- Men asså, jag har teknikprov imorgon och på torsdag ska jag vara med en annan och göra grupparbete.
Ja, jo självklart. Jag fattar väl det själv eller? Ni vill inte vara min kompis mer, eller hur ligger det till egentligen? Om jag frågade igår kunde jag väl få ett rakt svar istället för ett "kanske". Jag hatar människor som inte kan vara sig själva. Det är inte jag som ska fråga:

"- Vad ska du göra idag, ska vi göra något?"
Ni andra får väl för sjutton också ta initsiativet eller?
Jag är en osynlig person som bara blir synlig när jag frågar men alltid får jag ett nej. Jag betyder ingenting för er, eller? Alla bara sårar en hela tiden och jag är trött på er. Jag kanske må vara jobbig och för pratsam ibland men kan man inte stå ut med det? Är det inte bättre att vara kompis med en som bryr sig eller ska man hålla på och fiffla med någon som inte bryr sig? Jag tycker i alla fall det första, vad tycker ni?
Jag blir trött på alla som säger "men sluta, du är inte rolig", "men lägg av emo", alla sådanna förbannade kommentarer. Jag är väl också en människa precis som ni? Varför tar ni inte och behandlar mig som jag behandlar er då? Säg ärligt om ni inte vill vara min vän istället för att fiffla och göra en besviken och ledsen. Ta åt er av detta och fatta det någon gång!

/ Emelie